Semax: vad vet vi om peptiden och hjärnan?

Det finns publicerade studier på människa, men de gäller patienter och inte friska personer. Den mest konkreta omfattade 110 personer efter ischemisk stroke och publicerades 2018 på ryska.

Där mättes BDNF i blodet, motorisk funktion och Barthelindex, ett mått på självständighet i vardagen. De som fick Semax hade enligt sammanfattningen högre BDNF och snabbare motorisk återhämtning.

Jämförelsen gjordes mot patienter som inte fick ämnet, alltså inte mot placebo, och studien gjordes i det land där ämnet redan används kliniskt. Resultaten gäller rehabilitering efter stroke och kan inte överföras till påståenden om bättre minne eller koncentration hos friska. Övriga effekter är undersökta i djurstudier, som beskrivs längre ned.

Semax är en syntetisk peptid med sju aminosyror. Den bygger på en del av hormonet ACTH, närmare bestämt fragmentet ACTH(4-10), med en tillsatt svans som gör molekylen mer stabil.

ACTH är ett hormon från hypofysen som styr stresshormonet kortisol. Semax är däremot konstruerat för att sakna den hormonella effekten och i stället påverka nervsystemet direkt.

En studie på råtta publicerad 2006 i Brain Research undersökte hur Semax påverkar uttrycket av BDNF och dess receptor trkB i hippocampus. BDNF är ett protein som hjälper nervceller att överleva och bilda kontakter, och hippocampus är en hjärnstruktur kopplad till minne.

En annan studie på gnagare publicerad 2005 i Neurochemical Research beskrev effekter på dopamin- och serotoninsystemen, alltså signalämnen som bland annat påverkar motivation och stämningsläge.

Båda är djurstudier. De beskriver biologiska förändringar hos försöksdjur och säger inget säkert om upplevda effekter hos människa.

Det finns publicerade studier på människa. Ett exempel är en studie på 110 personer efter ischemisk stroke, publicerad 2018 i Zjurnal nevrologii i psichiatrii imeni S.S. Korsakova. Deltagarna delades in efter om rehabiliteringen började tidigt eller sent, och varje grupp delades i sin tur i en undergrupp som fick Semax och en som inte fick det.

Forskarna mätte BDNF i blodet, motorisk funktion enligt British Medical Research Councils skala samt Barthelindex, ett mått på hur självständig en person är i vardagen. Enligt sammanfattningen hade de som fick Semax högre BDNF-nivåer under hela studietiden, och den motoriska återhämtningen beskrivs ha gått snabbare.

Så här bör upplägget läsas: studien omfattade 110 personer, jämförelsen gjordes mot patienter som inte fick ämnet och inte mot placebo, artikeln är publicerad på ryska och arbetet utfördes av grupper i det land där ämnet redan används kliniskt. Uppgift om finansiering framgår inte av den engelska sammanfattningen.

Resultaten gäller alltså rehabilitering efter stroke. De kan inte överföras till påståenden om bättre minne eller koncentration hos friska personer. Att det finns studier är inte samma sak som att ett visst påstående är belagt.

Semax är inte godkänt som läkemedel i EU eller USA vid tidpunkten för den här texten. Det används kliniskt i Ryssland. Godkännandeläget framgår av registren hos EMA och FDA.

Den vanligaste förklaringsmodellen är att Semax påverkar tillväxtfaktorer som BDNF och därmed nervcellernas signalering, samt att det modulerar signalämnen i hjärnan.

Det är en mekanism som är uppmätt i djurmodeller. Steget från en uppmätt förändring i råtthjärna till en märkbar effekt hos människa är stort och inte taget i publicerad form.

Underlaget är ojämnt. Ett fåtal internationellt tillgängliga djurstudier står mot en större rysk litteratur som är svår att granska på avstånd.

Semax är en kort peptid baserad på ACTH(4-10). Djurstudier visar effekter på BDNF och på signalämnen i hjärnan.

På människa finns publicerade studier, bland annat en på 110 personer efter stroke. Storlek, jämförelsegrupper och publiceringsspråk gör att de inte räcker som belägg för kognitiv nytta hos friska.